Att bo i Östersund kan vara en utmaning. Inte ”Undra hur jag ska överleva till nästa dag”-utmaning, även om det känns så ibland om man utgår från hur folk kör. Det är mer ”Jag har det egentligen ganska bra, men det här Ilandsproblemet är irriterande”-utmaning.
Jag brukar alltid säga, att jag hellre cyklar under vintern i 25 minusgrader än när det är 10 plus, motvind och regnar småspik. I går var det så.
När det är vinter är det OFTAST vindstilla när det är 25 minusgrader. I Östersund är också cykelvägarna OFTAST snöröjda. Användandet av ”oftast” kan antyda en viss ironi, men jag tycker ärligt att man har det rätt bra om man bor i en stad som kan prioritera snöröjning av cykel- och gångvägar.
Hur som helst. I går var det hård blåst, 10 plus och småspik. Jag kom in på jobbet med dunder och brak och ifrågasatte inte bara varför jag bodde här, utan också varför jag tyckte jag hade för kort cykelväg för att köpa en elcykel. Och inte minst: Jag vill INTE behöva ha handskar när jag cyklar i slutet av maj.
I morse slapp jag småspiken, men det blåste mer. Jag kände det redan när jag började cykla. Mitt emot ”raggarn”, alltså Circle K vid rondellen Krondikesvägen/Rådhusvägen, står en cykelpump. Precis där den alltid lika älskade expresscykelvägen på Brunflovägen börjar.
Eftersom mitt framdäck behövde pumpas lite, tyckte jag det var dags att pröva den där offentliga cykelpumpen. Välpumpade däck underlättar cyklandet och jag behövde all hjälp jag kunde få i motvinden.
Det skulle jag inte ha gjort.
Förutom var slangen alldeles på tok för kort och när jag väl lyckats få cykeln rätt och fått fast munstycket hände absolut ingenting när jag pumpade.
När jag gav upp och stretade iväg upptäckte jag att jag hade mindre luft i däcket nu än innan jag testade pumpen.
Jag tog mig till jobbet.
Jag var, typ, upprörd och ifrågasätta än en gång klokheten i att bosätta mig i Östersund, som ligger i en fjällzon med allt vad det innebär med lynnigt väder.
Men sen så började jag tänka: Var skulle jag flytta om jag bestämde mig för det? För var man än vänder sig så slår klimatförändringarna till. Torka, skyfall som drar med sig 1000-åriga slott, värmeböljor som tar död på folk allt tidigare på säsongen. Och skogsbränder som slår sönder turistmål. På vissa håll i Mellanöstern är det så varmt och fuktig luft att kroppens eget kylsystem slutar fungera.
När man lägger ihop allt, så bor man nog ganska bra ändå. På grund av klimatförändringarna har grundvattnet, och därmed dricksvattnet, börjat bli en bristvara på vissa håll till och med i Sverige, men just här i Östersund verkar vi ha en ganska ordentlig reservoar i Storsjön. Så jag blir nog kvar.
I alla fall till nästa gång jag känner motvind och småspik i ansiktet.