We’re number one!
Svenskarna äter mest snask i hela världen med sina 17 kilo per person och år. Min första reaktion var en smärre chock att vi hälsosamma, träningsbenägna medborgare frivilligt vill bryta ner våra kroppar genom att vräka i oss socker som om det inte fanns någon morgondag.
Sedan tänkte jag på mina utlandsresor och fick i alla fall embryot till en förklaring till vår topplacering.
På Manhattan, Ny, fick min sockerknarkande kropp något som närmast kunde liknas vid panik när det inte gick att uppbringa något som ens liknade ett rimligt snaskhak. Det närmaste jag kom var M&M:s flera våningar stora turistfälla – och då utgjorde tre fjärdedelar av affären reklamprylar.
Min godisjakt följt samma mönster när jag rest i till exempel Polen och England. Små pliktskyldiga påsar vid kassorna med en handfull Palle Kuling-liknande tabletter eller patetiskt torra kolastänger som sett bättre dagar hos lokala kvartershandlare är det närmsta jag kommit att tillfredsställa mitt behov.
Känslan som infinner sig spontant är förakt för det påvra utbud av centralstimulerande undermedel som erbjuds världsmedborgarna. Men den känslan döljs rätt snabbt av den enorma skam man känner för de enorma karies- och fettfrämjande berg av socker som vi svenskar ser som helt normala.
Om jag ska äta påskgodis?
Eeeeh, ja…
Synen som möter en i den lokala mataffären. Och då har man bara klivit innanför dörrarna. Godistornen väller sedan fram mellan hyllorna ända fram till kassan.
Kommenterat