Halsflussen och jag

Posted by Simon in Familj

När vi först träffades är lite oklart, men bekantskapen blommade ut i tisdags mot min vilja. Jag blev alldeles varm, så varm att min kropp tyckte att jag borde kyla ned mig. Trots frossan stannade termometern på 39 grader första dagen.

Dag två. Trots att min bekantskap inte presenterat sig ännu, så höll den den kvar mig i sängen med våld och jag kunde inte säga nej. Bara att gå upp på toaletten var en utmaning, likaså att dricka ett glas vatten. Yrsel, sprängande huvudvärk, värk i kroppen och illamående var några av sakerna som min ännu okända bekantskap gett mig. Jag kände mig ännu varmare: 39,5 grad närmare bestämt.

Tredje dagen var lik dag två. Sprängande huvudvärk, värk i kroppen, lite yrsel, frossa och värme. 39,5 grader även i dag. Men med tips från Sjukvårdsupplysningen så lyckades jag kortvarigt bryta bekantskapens grepp med hjälp av ipren spetsat med alvedon. Men så fort effekterna av alvedonen avtog, orkade inte iprenen själv hålla mig på benen. Tillbaka i sängen. Och illamåendet tilltog.

Fjärde dagen med över 39 grader i feber tyckte min sambo att bekantskapen och jag stod lite väl nära varandra och krävde att jag tog hjälp av tredje part. Med lite besvär, en tvivlande sjuksköterska stod i vägen, lyckades jag tillslut få en läkartid på min hälsocentral. Jourläkare Muhammad tog väl hand om mig och efter att ha undersökt min hals i en sekund, kunde han berätta vilken bekantskapen var. Halsfluss hette den.

Muhammad tyckte att halsflussen hade gått lite väl hårt åt mig och den visade inga tecken på att vilja lämna mig heller. Febern hade varit lite väl hög och ihärdig tyckte läkaren också. Så han rekommenderade penicillin till mig för att bryta upp halsflussens och min bekantskap. Tacksamt tog jag emot receptet för jag hade ingen lust att fortsätta träffa halsfluss.

Läkaren påpekade att halsfluss härjningar kunde kännas ett tag och bad mig ta det lugnt även om jag kunde känna mig frisk.

Med hjälp av penicillinet har halsflussens grepp lossats och har nu nästa lämnat mig helt. Penicillinet ska dock hålla vakt till nästa måndag morgon så att den inte vågar sig tillbaka.

Nu när jag ser tillbaka för förra veckan är det mesta i feberdimma. Jag vet inte vad som var värst, febern, illamåendet eller den konstanta sprängande huvudvärken. Men att jag var totalt däckad är klart. Ironiskt nog så gjorde halsen inte så värst ont, inte förrän huvudvärken började klinga av på fredag kväll kände jag av den.

Tack till min fantastiska sambo Maria som med en ängels tålamod inte bara tog hand om mig utan även en febrig Emma. Dottern slapp halsflussen och det är jag väldigt glad för!