Till den det berör
Jag hoppades att den kärva vintern skulle ha tagit kål på min största fiende – Dödsgävlingen.
Men icke. I dag sprang han gäckande över grannens tomt och in under altandäcket. Det är där han huserar – Dödsgrävlingen – för att ha fri uppsikt över mitt veka, huggvänliga, vita benkött.
Han kommer ta mig en dag, Dödsgrävlingen.
Därför tar jag det säkra före det osäkra och börjar här dela ut mina viktigaste tillgångar bland mina nära och kära:
Simon får min ”Sneakers”-dvd eftersom jag vill att min favoritfilm ska hamna hos någon som har vett att uppskatta äkta finkultur.
Olle får min ”Herseys”-mugg från New York för det är lika bra han börjar omge sig med saker från landet han troligtvis kommer resa till så småningom.
Barbro får mitt årskort på Friskis & Svettis. Någon måste ju utmana de andra i plankan när jag inte är där.
Jocke får tillåtelse att radera alla spår av min dåliga smak ur huset.
Den enda jag inte har hjärta att tänka bort ur mitt liv är min bedårande Kerry King.
Men i morgon bitti mellan 05.00 och 05.30 hänger hon säkert rätt löst.
Återkommer då.
Tack för tanken. Den värmde.